Redan vid min första inläggning på psyk år 2000 var det första jag fick en diagnos (utan utredning) och tillhörande mediciner. Man började medicinera mig för bipolär sjukdom, depression, ångest och sömnstörningar. Listan av diagnoser fylldes sakta på med åren, likaså antal piller. Jag fick tidigt höra att jag var svårmedicinerad och åratal av testande av psykofarmaka följde. Det ena sattes in, höjdes, sänktes och sattes ut för att något annat skulle testas.
Vissa läkemedel (ex Haldol ) tvingades jag ta mot min vilja men de flesta tog jag frivilligt eftersom jag ju inte ville annat än att må bättre. Jag litade på läkarna, jag litade på att de nog visste bäst. Så fel jag hade. Man stoppade mig fullt med kemikalier, jag fick många olika biverkningar och ingenting visade sig hjälpa. Efter några år insåg man att jag inte hade bipolär sjukdom. Efter 15 år gjorde man en första utredning och det visade sig att jag inte hade emotionell instabil personlighetsstörning (eips) heller. Jag hade blivit felaktigt diagnostiserad och felaktigt medicinerad i åratal.
Mediciner jag sedan 2000 har tagit är antidepressiva, stämningsstabiliserande, antipsykotiska (fast jag aldrig haft en psykos), ångestdämpande, lugnande, sömnmedel. Listan är lång. De medicinerna som nedan står i parantes har samma verksamma substans som den medicinen innan fast med ett annat namn. Jag har under åren testat samma mediciner fast med olika namn.
Litium, Cipramil (Citalopram), Sertralin (Zoloft), Quetiapine depot (Seroquel), Abilify, Brintellix, Valdoxan, Efexor, Mirtazapin ( Remeron), Saroten, Cipralex, Voxra (Wellbutrin), Lamotrigin (Lamictal), Buspar, Tegretol, Lyrica, Gabapentin, ECT
Nozinan, Theralen, Atarax, Lergigan, Stecolid (Diazepam) , Temesta, Sobril, Mogadon (Nitrazepam), Xanor, Iktrovil, Oxycodone
Propavan, Imovane (Zopiclone), Stilnoct, Circadin (Melatonin)
Haldol, Cicordinol, Zyprexa
= 46 st
 |
| Fotot är mitt eget |
När någon har åsikter om varför jag tror på och helst vänder mig till alternativa behandlingsmetoder, till naturens egna produkter och litar på kroppens inneboende förmåga att läka sig själv om man ger den rätt förutsättningar, så hänvisar jag bara till allt som skolmedicinen har ”hjälpt” mig med. I mitt fall är det ganska solklart vart jag kommer vända mig i framtiden om så behövs.
Naturligtvis finns det tillfällen i livet då man kanske behöver ta medicin. Jag är inte anti-alla-läkemedel. Men jag har genom min egen resa lärt mig att lösningen inte alltid ligger i tabletter och att mängden av dem inte betyder mindre symtom. Det gäller att ha balans i det. Det som hänt i mitt fall är ju att man under många år fokuserat på att dämpa mina symtom med tabletter, istället för att ta sig an orsaken.
Idag tar jag inga ”psyk mediciner mer även om min behandling inte är avslutat och vi har lite kvar att jobba med. Jag har äntligen fått hjälp med orsaken till alla mina problem med hjälp av traumaterapi som grundar sig på tapping och behöver därför inga fler mediciner som dämpar några symtom! Nu återstår bara att avgifta kroppen efter alla dessa kemikalier.
Rösten inifrån 