Bemötande · psykvård · Självskadebeteende

Vård på villkor

Tänk dig att du söker akut hjälp på sjukhuset för att du har fått hemska utslag, bölder och eksem. Det kliar fruktansvärt mycket och det är omöjligt att låta bli att riva och klia huden utan att bli helt galen. Hela din kropp är täckt och läkarna inser att du har fått en livsfarlig reaktion på något. Du behöver inneliggande vård och ska skrivas in på sjukhuset. Du känner en enorm smärta, din hud brinner upp och du har ingen annanstans att ta vägen. Då ger dig läkaren plötsligt papper och penna och börjar diktera ord du ska skriva ner som lyder följande: ”Jag lovar att inte klia mig. Om jag kliar mig blir jag omedelbart utskriven.” Du ska signera det, tillsammans med en överläkare och en undersköterska. I samma stund vet du att du inte kommer kunna hålla dig till en sådan överenskommelse. Men du vågar inte ifrågasätta det, för ditt liv står på spel. En tid senare kan du inte längre låta bli. Du kliar dig och blir utskriven. Det var faktiskt ditt eget fel att du inte får hjälp. Du bröt överenskommelsen är de sista orden du hör av läkaren innan dörren till sjukhuset slår igen. Så där står du, döende.

Låter detta rimligt tycker du? Sådant finns väl inte i vårt land? Nåja, det är såhär man gjort och gör inom psykiatrin med patienter som lider av outhärdlig inre smärta. Det finns patienter som lider av ett mycket allvarligt tillstånd som är en reaktion av saker som har hänt och som ligger utanför deras kontroll men som får vård endast på ett villkor!

Patienter med svårt självskadebeteende far ofta väldigt illa inom psykiatrin. Även om kunskapen om detta har ökat på vissa håll så är det fortfarande ett tillstånd som blir bemött med så mycket förakt, oförståelse och med en dömande attityd. Att skada sig till den grad att man riskera att dö, såsom det var i mitt fall, har en orsak. Det är inget man väljer att göra precis som man inte väljer att klia sig. Det finns psykologiska mekanismer som är igång, det finns trauma med i bilden. Precis som en allergisk reaktion gör att huden blossar upp så reagerar en patient med svårt självskadebeteende på saker som har hänt tillbaka i tiden. Övergrepp, misshandel, mobbing, utanförskap etc. Att skada sig är en konsekvens av att inte kunna hantera känslor som väckts. Man behöver hjälp med orsaken till beteendet precis som hudpatienten måste få hjälp att veta vad som orsakade eksemen. Patienter med självskadebeteende kommer i krislägen då de behöver akut stöd, annars kommer de kunna avlida, precis som i en allergi chock. Är det i sådant läge rimligt att begära att man ska uppfylla krav för att få hjälp?

sketch-15524235040664199306506428020007.png

Jag kom till psyk akut med polistransport efter att ha stått på ett broräcke. Jag blev inlagd på ett villkor. Jag fick skriva denna överenskommelse. Jag blev utskriven i direkt anslutning till ett hängningsförsök dagen efter (läs mer om det i inlägget https://rosteninifran.home.blog/2018/12/07/paradoxala-atgarder-inom-psykiatrin/ )

Man riskerade bokstavligt talat mitt liv och satte mig utanför sjukhuset när jag var i ett livsfarligt tillstånd. Jag var inte i stånd att låta bli att skada mig. Jag led. Jag hade fruktansvärd inre smärta och en reaktion på saker som hade hänt mig. Jag hade varit utsatt för åratal av grova sexuella övergrepp och kunde inte hantera minnen och känslor som detta väckte i mig dagligen. Men man fokuserade bara på att ”jag kliade mig” istället för att ta tag i det som orsakade min ”allergichock”. Man stirrade sig blint på ett beteende, inte på vad som ofrivilligt drev mig till det.

Ingen väljer att skada sig så att man riskerar att dö. Är det etiskt försvarbart att hota någon med utskrivning när man redan är i livsfara? Åter och åter igen skrevs det i journalen att jag kunde avlida när som helst på grund av mina skador. Jag hade inget val men de hade. De valde att skriva ut mig. Varför? Därför att man inte förstår konsekvenser av svåra trauman. Man inser inte att detta inte är ett val och att man därför inte bara kan låta bli. De som påstår sig veta bäst borde väl förstår detta tycker man, men verkligenheten är en annan. Så här bemöter psykiatrin människor som lider av outhärdlig inre smärta. Jag är inte ett undantag. Jag har varit i kontakt med andra som vittnar om liknande ”kontrakt” i hela landet. Alla får inte vård när de behöver det som mest! Vissa får det bara på villkor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s