Nu har min bok ”Att orka lite till” blivit publicerad och finns att köpa hos alla bokhandlare. Den berättar inledningsvis om min bakgrund, anledningen till varför jag som 19-åring behövde hjälp med mitt dåliga psykiska men också fysiska mående. Jag sökte hjälp hos de som sade sig veta bäst, psykiatrin, överläkare, specialister inom psykiatrin.
Resultatet blev allt annat än väntat och har lett till att hela mitt vuxna liv till idag, 42 år gammal, har gått förlorat. Psyk har felbedömt, felbehandlat, felmedicinerat, inte utrett, inte behandlat enligt mina behov, kränkt, straffat och använt traumatiserande tvångsåtgärder i två decennier utan att jag blev bättre! Värst av allt är att jag aldrig kommer få ett förlåt, en upprättelse, inte ett enda ord som erkänner deras misstag som inte går att räkna mer. Listan på deras fel är in i absurdum lång.
I min bok återger jag citat ur min egen journal. Psykiatrin, läkarna, har dokumenterat sina egna övergrepp jag nu kunde kasta ljuset på offentligt. På sätt och vis blir det en sort av upprättelse för mig att i alla fall kunna berätta för andra om vad de gjort mot mig, hur de har förstört mitt liv, tid jag aldrig får igen, 20 år förlorade i ett oändligt lidande och fara för livet.
Jag hoppas att så många som möjligt som jobbar inom vård och omsorg, speciellt psykiatrin, läser min bok och får en tankeställare om varför de jobbar med människor som mår dåligt, deras bemötande, fördomar och okunskap. Att de inser hur mycket de inte vet om trauma och dess responser dvs naturliga reaktioner, inget sjukt, och hur det skadar istället för att hjälpa. För jag tror nog att många ändå vill hjälpa men saknar både kunskaper och verktyg dvs rätt behandling och insikt i vad som är orsaken till måendet.
Vägen ut blev till slut allt annat än psykiatrin utan privat terapi i form av först några år av tapping och sedan i det stabiliserade skedet där jag är nu EMDR traumabehandling. Inget av dessa behandlingar som erkänns av även IVO har erbjudits mig av psykiatrin, de behandlingar som fanns och har hjälpt mig talade man inte ens om, vilket faktiskt är deras skyldighet. De är skyldiga att kunna hänvisa till både Tapping och EMDR när annat de har att erbjuda inte hjälpt. Det har man fullständigt ignorerat på min och min makes bekostnad. Men ingen ställs till svars och kommer aldrig göra det framöver heller. För hela systemet behöver ett paradigmskifte där man slutar klamra sig fast vid den biomedicinska synen på dåligt psykiskt mående av olika slag och tror att piller är lösningen till allt. Orsaken behöver adresseras men endast symtomlindring sker och knappt ens det.
Jag har fått bekräftat av en psykolog att jag har fått vårdrelaterat PTSD utöver alla barndomstrauman jag behöver dras med redan. I min EMDR behandling dyker ständigt upp minnen av hur psyk behandlat mig med psykiska och fysiska övergrepp, hån, förnedring och förminskning. Bältes-fixeringar, ett knä i ryggen liggandes på magen, fasthållande och nedläggning genom våld är saker som bokstavligt talat är repris av min barndom fylld av övergrepp. Jag mår alltså sämre idag efter kontakten med vården än innan. Det är verkligen absurt men tycks inte klia dem i ryggen. För jag är långt ifrån den enda som drabbats av deras tillvägagångssätt!
Jag hoppas att du tar dig tid att läsa min bok. Det är en bok på 267 sidor med talande illustrationer jag själv tecknat under resans gång. Många psykologiska mekanismer skildras och förklaras. Trots att det är en biografi är det mycket fakta invävt.
Min bok finns att beställa här: Vulkan: https://www.vulkanmedia.se/att-orka-lite-till/?s=09
Bokus: (även e-boken) https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Bianca+Zenonsson&ac_used=no
Ljudboken kommer att publiceras först i februari, den 15/2 2023. Uppläsaren blir Veronica Kurba. Men redan nu förbubliceras den som reklam.
Rösten inifrån 