Jag heter Bianca Zenonsson och är född 1980 i Tyskland men flyttade hit när jag var 16 år gammal. Jag har gått ut gymnasiet, samhällsvetenskaplig inriktning då jag ville bli lärare. Jag avslutade skolan med toppbetyg och två stipendier. Tyvärr blev min önskan om att plugga vidare till lärare aldrig en verklighet. Efter studenten nämligen hände något i mitt liv som kastade omkull alla planer jag hade för framtiden.
En händelse skedde som triggade mig så mycket att jag sjönk ner i en djup depression, fick min första ångest, började skada mig själv, slutade äta och fick ont i kroppen. Jag behövde akut hjälp. Jag erbjöds samtal på psykiatrins öppenvård som visade sig trigga mig in i hemska barndomsminnen som hade legat undanstoppade inom mig. Plötsligt såg jag svåra traumatiska händelser i min inre syn och jag fick mina första, svåra PTSD symtom som sköljde över mig som en tsunami.
Samtalen på öppenvården triggade mig mer än vad de hjälpte och som 19-åring gjorde jag mitt första självmordsförsök. Det var startskottet till svår psykisk ohälsa och slutenvård.
Jag klassades efter bara några få år som hopplös och omöjlig att rehabilitera på grund av mitt svåra självskadebeteende och flertal dissociativa störningar som följd av komplex Ptsd. Att självskada var mitt enda sätt att överleva men det var också det som kunde kostat mig livet. Jag kastades runt inom psyk utan att få hjälp för mina barndomstrauman och psykiatriska tvångsåtgärder blev ett dagligt inslag i mitt liv. Min vård inom psykiatrin, både öppen- och slutenvård, har bestått av oändligt många kränkningar och traumatiska upplevelser. Man har inte kunnat erbjuda fungerande vård och feldiagnosticerat mig i 18 år, år jag har förlorat, inlåst bakom stängda dörrar. (Mer detaljerad beskrivning om min bakgrund inom psykiatrin finner du i mitt första inlägg ”bakgrund” https://rosteninifran.home.blog/2018/11/09/bakgrund/
Efter 18 år med svår psykisk ohälsa hittade jag till slut en alternativ behandlingsmetod, tapping, som blev min väg ut. Efter mer än 3 år med tapping hittade jag även den av WHO rekommenderade traumabehandling EMDR som ingen tidigare erbjudit mig. Idag är jag på väg att bli mer och mer fri från mitt förflutna. Jag har påbörjat en ny resa med målet att leva ett liv utan komplex ptsd, depressioner, ångest och självhat. Mitt liv håller på att börja nu när jag är 42 år gammal 2022, även om jag har en del tuffa bitar kvar att jobba mig igenom. Jag fick vid 39 års ålder extrema fysiska smärtor som jag nu äntligen fått diagnos på, Central Sensitifering. Det innebär att min nervsystem är svårt rubbat. Mina smärtnerver har blivit överkänsliga. Det innebär att jag har ont dygnet runt från midjan neråt, bak och fram, utan att det finns fysiska skador. Det är utredd att det är betingat av barndomstrauman. Jag lider även av WED (tidigare kallat för restless legs, myrkryningar) men det har med hjälp av speciellt Tapping blivit så mycket bättre att jag är symtomfri på minsta medicinddos. Tidigare var det så illa att jag hade svåra myrkrypningar som anfall timmar i streck och t.o.m morfin hjälpte knappt längre.
Här på bloggen berättar jag om min långa och svåra kamp mot inte bara svår psykisk och fysisk ohälsa utan också om en icke fungerande psykiatri och vård som borde ske i samband med psykiatrin! Jag vill skapa medvetenhet kring hur man som patient blir behandlad inom psykiatrin, tydliggöra dess enorma brister på många olika plan. Jag är inte emot psykiatrin, den behövs tyvärr. Men jag är emot den såsom den ser ut nu. Mycket inom psykiatrin hade behövt förändras från grunden. Allt jag bloggar om är grundat på min egen personliga erfarenhet. Jag berättar om det jag känt, sett, hört och upplevt, inget annat. Jag skriver inte i uppdrag av någon förening, organisation eller något politiskt parti och får inte betalt.
Med bloggen vill jag inge hopp för det finns en väg ut ur komplex PTSD och att du som upplevt liknande inte känner sig ensam.
Ge aldrig upp!
/ Bianca
Fler av mina texter finns även på:
Hemsidan ”Mad in Sweden”(som återger mina blogginlägg). Jag heter Bianca X där.
Ett stort reportage om mig och psykiatrin online på Allas.se
Författarintervju på Vulkanmedia.se
Ett inlägg om psykisk ohälsa i karantän i Göteborgsposten (själva blogginlägget här i just det ämnet är en förlängd version av tidningsartikeln)
Min debutbok ”Att orka lite till”, en biografi. Utgiven okt 2022 som e-bok och bok. Väntar på min ljudbok. Boken finns att köpa hos alla bokhandlare, nätbokhandlare, låna på bibliotek.
Rösten inifrån 