Det finns många människor i Sverige som råkat illa ut inom psykiatrin. Det räcker att läsa på hemsidan https://opsynliga.se/ för att se omfattningen och hur illa det är ställt inom psykiatrin. Människor har inte bara bemöts fel utan även behandlats och medicinerats fel, blivit utsatta för verbal förnedring, blivit gaslightade, utsatta för fysiska övergrepp vid… Fortsätt läsa Varför det kan vara svårt att släppa det psykiatrin gjort fel?
Etikett: psykvård
Erfarenhet av brukarstyrd inläggning
Som jag skrev i förra inlägget har jag nyttjat brukarstyrd inläggning ett par gånger. Kommer även här kallar det för Bi. I detta inlägget berättar jag lite mer om min personliga åsikt om det, om för - och nackdelar kring att lägga in sig självvalt. Jag måste säga att jag var positivt överraskad över hur… Fortsätt läsa Erfarenhet av brukarstyrd inläggning
Brukarstyrd inläggning
Jag har under januari till cirka juni 2022 nyttjat något som heter brukarstyrd inläggning (Bi) inom psykiatrin. På vissa håll kallas det självvald inläggning. Jag kommer dela upp mina tankar och erfarenheter kring ämnet i två delar. Först och främst lite fakta i detta inlägget. Vad innebär det att ha möjlighet att nyttja brukarstyrd inläggning?… Fortsätt läsa Brukarstyrd inläggning
Dataintrång på psyk!
I juni månad sökte jag upp psykakuten. Jag mådde dåligt och ville ha råd. Det var absolut inget akut läge vilket både jag och läkaren, som tog emot mig, var överens om. På grund av att min journal är en fullständig katastrof med diverse felaktigheter, femton felaktigt satta diagnoser utan utredning och en satt diagnos… Fortsätt läsa Dataintrång på psyk!
Psykiatrins ansvar…
När alla möjligheter är uttömda och inget har gjort att patienten mår bättre, har vården och psykiatrin ett ansvar att vara uppdaterade enligt den senaste forskning. De ska enligt IVO sedan 2020 hänvisa till vissa andra behandlingsmetoder. En av de är Tapping. Photo by Pixabay on Pexels.com Jag är en av de patienter där inga… Fortsätt läsa Psykiatrins ansvar…
Ilska, en oönskad men normal känsla.
Att vara arg när man har varit med om någonting jobbigt, t.o.m traumatiskt, är en normal känsla. Att bli arg när olika slags lidande inte verkar ta slut är också en fullständigt förståelig reaktion. Varför kan psykiatrin då inte bemöta en arg patient och låter det nästan vara tabu att vara arg på en avdelning?… Fortsätt läsa Ilska, en oönskad men normal känsla.
Smärtproblematik på psyk ignoreras
Alltför många människor som mår psykiskt dåligt har även psykosomatiska besvär, många gånger i form av fysisk smärta i kroppen. Något som fick mig att reagera vid min sista inläggning var hur många på den psykiatriska avdelningen som hade fruktansvärda smärtor och att det hos flertal personer var orsaken till extrem livsleda, svår depression och… Fortsätt läsa Smärtproblematik på psyk ignoreras
Hur påverkar barndomstrauman samhället ekonomiskt?
Jag skrev om barndomstrauman i förra inlägget och har skrivit mycket om hur psykiatrin inte adresserat min psykiska ohälsa till trauman och hur det lett till mycket lidande. I detta inlägg tänkte jag belysa det ur ett större perspektiv. Hur mycket påverkas egentligen ett helt samhälle ekonomiskt av barndomstrauman, speciellt när behandling för dem uteblir?… Fortsätt läsa Hur påverkar barndomstrauman samhället ekonomiskt?
När vården särar på det som hör ihop
Något jag aldrig riktigt har förstått är att man inte bara inom psykiatrin utan även inom primärvården inte bara skiljer på det fysiska och psykiska utan även skiljer olika symtom åt som om de vore olika saker eller olika sjukdomar. När jag var 19 år och kom i kontakt med psykiatrin hade jag även olika… Fortsätt läsa När vården särar på det som hör ihop
Jag ville inte dö utan bli räddad!
Efter några år inom psykiatrin förvärrades mitt självskadebeteende avsevärt eftersom rätt hjälp uteblev. Jag beskrevs vara kronisk suicidal och att det fanns en ständig risk för att jag skulle avlida till följd av mina destruktiva beteenden. Men jag ville inte dö innerst inne. Av alla självskador och självmordsförsök jag gjort fanns det "bara" två eller… Fortsätt läsa Jag ville inte dö utan bli räddad!
Varför stannade jag kvar?
18 år var jag inom psykiatrin. 18 år fick jag inte den hjälp jag behövde. Varför lämnade jag inte psykiatrin långt tidigare? Vad gjorde att jag stannade kvar i något som inte kunde hjälpa mig och tvärtom förvärrade min ohälsa? Varför tog det så många år innan jag vände de ryggen och letade efter ett… Fortsätt läsa Varför stannade jag kvar?
Ett hopkok av diagnoser
Jag har nyligen läst igenom alla mina journaler inom psykiatrin från år 2000 till år 2017. Det som slår mig med häpnad är hur uppenbart det är hur olika diagnoser smög sig in och sedan antogs vara fakta. Läkare efter läkare satte sina egna diagnoser på mig tills jag hade 14 stycken sammanlagt! Låt mig… Fortsätt läsa Ett hopkok av diagnoser
Konsekvenser av utebliven behandling
Visst kommer man på sig själv ibland och undrar "vart tog åren vägen"? Många år togs ifrån mig. 2 år har gått sen jag har varit i kontakt med psykiatrin. Sammanlagt hade jag då spenderat 18 år inom psykiatrin utan bestående förbättringar. Min grundproblematik fanns kvar och utgjorde funktionshinder dagligen och gett upphov till ett… Fortsätt läsa Konsekvenser av utebliven behandling
Att blunda för konsekvenser av trauma
Det har hela tiden funnits en röd tråd i misslyckandet att hjälpa mig inom psykiatrin. Det finns många bidragande faktorer till mitt missnöje men den största gemensamma nämnaren är att man inte såg och inte har förstått hur barndomstrauman påverkar en människa. Man erkände inte konsekvenserna av mina trauman. Redan från första början då jag… Fortsätt läsa Att blunda för konsekvenser av trauma
Tillvarata patientens kunskaper!
Vi har kommit till ett skede inom sjukvården där personcentrerad vård ska spela en allt större roll. Patienter ska kunna ha inflytande över sin vård och deras kunskaper om sitt eget tillstånd bör lyssnas på och tillvaratas. Detta är självklart viktigt inom psykiatrin också. Varför? Därför att mycket inom psykisk ohälsa är en subjektiv upplevelse.… Fortsätt läsa Tillvarata patientens kunskaper!
Jakten på symtom
Jag har under årens lopp fått känna på många olika sätt att må psykiskt dåligt på. Allt från daglig ångest som gränsar till psykos, till att matvägra, hetsäta, skära mig, allvarliga sömnproblem, panikångestattacker, gråtattacker, raseriutbrott, apati, flashbacks, hallucinationer, katatoni, nattsvarta depressioner och hypomaniska skov. Ibland kom många saker samtidigt, ibland omväxlande i olika perioder. Men… Fortsätt läsa Jakten på symtom
Rekommendationer vs verkligheten, Självskadebeteende
Inga rekommendationer följdes i min så kallad vård för varken psykiatrins påstådda bordeline diagnos eller för min svåra PTSD. Allt det som borde ha gjorts ignorerades och följden blev att mitt enda sätt att hantera min psykiska ohälsa på var att skada mig själv för att avleda min smärta. Detta eskalerade väldigt fort och blev… Fortsätt läsa Rekommendationer vs verkligheten, Självskadebeteende
Rekommendationer vs verkligheten, Ptsd
Som jag skrivit i föregående inlägg så rättade man sig knappast efter rekommendationer för behandling av Eips (emotionell instabil personlighetsstörning) utan gjorde faktiskt tvärt emot i det mesta. Hur förhöll det sig med mina andra diagnoser? I detta inlägg ska jag beskriva hur man behandlat och bemött min svåra PTSD med flertal dissociativa tillstånd. Utredning:… Fortsätt läsa Rekommendationer vs verkligheten, Ptsd
Rekommendationer vs verkligheten, borderline
Jag har utan utredning blivit diagnosticerad med grav borderline problematik (Eips) som 19 åring år 2000. Egentligen SKA åtminstone en basutredning ALLTID göras inför eventuellt vårdåtagande. Detta ignorerades i 15 år. Trots utredning som till slut blev av år 2015 och som visade att jag inte uppfyllde kriterierna för Eips fortsatte man tills 2017 sätta… Fortsätt läsa Rekommendationer vs verkligheten, borderline
Vård på villkor
Tänk dig att du söker akut hjälp på sjukhuset för att du har fått hemska utslag, bölder och eksem. Det kliar fruktansvärt mycket och det är omöjligt att låta bli att riva och klia huden utan att bli helt galen. Hela din kropp är täckt och läkarna inser att du har fått en livsfarlig reaktion… Fortsätt läsa Vård på villkor
Konsekvenser för den rättslöse patienten, del 3
Man kan utan tvivel påstå att patienter inom psykiatrin med lätthet kan kränkas, behandlas hur som helst och utsättas för faror eftersom ingen är på deras sida när det väl gäller. Systemet är inte uppbyggd så att det skulle gynna patienterna utan verksamheterna till nästan vilket pris som helst. Det blir inga följder, inga konsekvenser… Fortsätt läsa Konsekvenser för den rättslöse patienten, del 3
Den rättslöse patienten, del 2
Själva ordet klagomål har ingen positiv laddning. Men man kan använda klagomål som en möjlighet att förbättra sin verksamhet. Att patienter klagar på vården, anmäler brister och skador borde ses som en fördel, en tjänst till alla kommande patienter. Klagomål som erkänns och hanteras rätt kan ju leda till ökad medvetenhet kring risker så att… Fortsätt läsa Den rättslöse patienten, del 2
Den rättslöse patienten, del 1
När man råkat ut för en vårdskada inom somatiken är det oftast rätt lätt att bevisa det. Det finns konkreta skador. När man däremot råkar ut för en patientskada inom psykiatrin har man sällan bevis. Hur ska man bevisa att man mått psykiskt dåligt av ett bemötande, en åtgärd eller en behandling? Tyvärr är det… Fortsätt läsa Den rättslöse patienten, del 1
Är vi verkligen sjuka?
När jag kom i kontakt med psykiatrin för första gången som 19 åring möttes jag av läkare som jag trodde ville hjälpa mig efter mitt första självmordsförsök. Olika läkare gjorde olika bedömningar. Olika termer och benämningar skrevs in i mina journaler om vad som de trodde fattades mig och vilka mediciner som skulle hjälpa. Den… Fortsätt läsa Är vi verkligen sjuka?
Rysk roulette vid platsbrist
Att platsbristen inom vården överlag är ett problem är ganska bekant. Det ekar i media om att människor som behöver vård skickas hem, ligger på britsar i korridoren eller skrivs ut för snabbt. Även psykiatrin är hårt drabbad av för få sängplatser. Man har under årens lopp stängt fler och fler slutenvårdsavdelningar. Vissa avdelningar stängs… Fortsätt läsa Rysk roulette vid platsbrist
Förvaring utan behandling
När man är inlagd på psyk mår man oftast som sämst. Första tanken som slår mig är att man just då behöver extra mycket hjälp. Paradoxalt nog görs det tvärtom inom psykiatrin, något jag aldrig har förstått mig på. När man är på en slutenvårdsavdelning är det läkaren som avgör om du får gå ut… Fortsätt läsa Förvaring utan behandling
Hur ser det ut på Piva?
De flesta behöver aldrig tillbringa tid på Piva, psykiatrisk intensivvårdsavdelning, och det kan man vara tacksam för. På Piva är man om man har tvångsvård, lpt. Du kan inte hamna på Piva om du vårdas enligt hsl dvs frivilligt. På Piva hamnar man om läkare anser att du inte kan vårdas på en allmännpsykiatrisk avdelning… Fortsätt läsa Hur ser det ut på Piva?
Anpassa vården till patienten!
Ett stort och ganska vanligt problem jag har stött på genom alla år inom både sluten - och öppenvården är att man gärna generaliserar om olika behandlingsformer och vill ha de som universallösning till alla problem. Man utgår från att vissa saker hjälper alla. Nog delvis på grund av att det finns nationella riktlinjer från… Fortsätt läsa Anpassa vården till patienten!
Bristande kunskaper om dissociativa störningar
Jag har dissocierat som barn och haft dissociativa störningar som vuxen som en följd av komplex ptsd. (mer om dissociativa störningar https://sv.m.wikipedia. org/wiki/Dissociation_(psykologi) Kunskapsnivån om denna psykologiska försvarsmekanism inom psykiatrin i Malmö har varit skrämmande låg. Läkare och även överläkare har genom alla år antingen inte förstått hur dissociativa störningar kan te sig eller så har… Fortsätt läsa Bristande kunskaper om dissociativa störningar
Att dela rum på psyk
När jag för första gången blev inlagd på psyk år 2000 så fanns det fortfarande fyrbäddsrum här i Malmö. Dessa byggdes som tur var om till tvåbäddsrum och på en vanlig avdelning finns det bara 2 enkelrum. I enkelrummen får de med särskilda behov vara, exempelvis om man är bunden till rullstol eller behöver fysisk… Fortsätt läsa Att dela rum på psyk
Ärlig kommunikation tolkas som manipulation
Hur ofta har jag inte hört och läst i mina journaler att jag är manipulativ. Man har bedömt mitt svåra självskadebeteende som att jag vill styra och manipulera min omgivning. Jag har aldrig förstått det då och gör det inte nu heller. Man har i det sammanhanget ofta refererat till min borderline problematik, en stämpel… Fortsätt läsa Ärlig kommunikation tolkas som manipulation
När rutiner haltar och säkerheten brister
Rutiner kan vara väldigt tråkiga. Men bra rutiner kan vara livsviktiga på en sluten avdelning. När rutinerna haltar då öppnas det luckor för misstag och de kan vara farliga! Jag har upplevt det många gånger att en avdelning med skötare och sjuksköterskor som trivs och som därför utgör en rutinerad och kontinuerlig arbetsstyrka är en… Fortsätt läsa När rutiner haltar och säkerheten brister
Anhörigas tysta kamp
Peter och jag gifte oss 2003. Det var han och jag redan från första början. Men vem visste att vårt liv skulle se ut så som det har gjort? Vi har nog levt mer ifrån varandra än tillsammans. Jag på psyk eller behandlingshem och han har pendlat mellan jobbet, hemmet och att besöka mig. Varje… Fortsätt läsa Anhörigas tysta kamp
Paradoxala åtgärder inom psykiatrin
Efter att jag hade varit inom psykiatrin i flera år så hade jag upplevt många motsägelsefulla bedömningar. Men det mest paradoxala var när överläkarna inte var överens om huruvida jag var en fara för mig själv eller inte trots att jag precis hade gjort en allvarlig självskada. När jag läser mina journaler så genomsyras de… Fortsätt läsa Paradoxala åtgärder inom psykiatrin
Psyk mediciner utan ände
Redan vid min första inläggning på psyk år 2000 var det första jag fick en diagnos (utan utredning) och tillhörande mediciner. Man började medicinera mig för bipolär sjukdom, depression, ångest och sömnstörningar. Listan av diagnoser fylldes sakta på med åren, likaså antal piller. Jag fick tidigt höra att jag var svårmedicinerad och åratal av testande… Fortsätt läsa Psyk mediciner utan ände
Psykiatrisk vård skapar uppgivenhet
När man mått dåligt under så många år och man inte ser en öppning då är det svårt att vara motiverad till fortsatt vård. När man dessutom inte blir trodd, inte blir bemött med respekt, inte blir lyssnad på längre, då är det inte konstigt att en enorm uppgivenhet greppar tag om en och man… Fortsätt läsa Psykiatrisk vård skapar uppgivenhet
Misshandlad på Psyk
2014 var jag återigen inlagd på en allmänpsykiatrisk avdelning. Mitt mående hade som vanligt nått botten och jag kämpade mot de allra svartaste depressiva känslorna. Vid flertal gånger skadade jag mig allvarligt och läkaren bestämde att jag inte kunde vara kvar utan behövde skickas till Piva, psykiatrisk intensiv vårdsavdelning. Jag fick som så många gånger… Fortsätt läsa Misshandlad på Psyk
Psykiatrins ljusspridare
Alla mina tidigare inlägg har handlat om alla brister, allt som gått snett, och det finns så mycket mer att berätta om den saken. Men jag vill inte bara påpeka alla fel, hur många de än är, utan jag vill med detta inlägg också berätta om de personerna inom psykiatrin som är ljusspridare och förmedlar… Fortsätt läsa Psykiatrins ljusspridare
Att inte bli trodd
Det värsta är när man är i ett väldigt utsatt läge, beroende av att få hjälp, men man blir inte trodd. Jag har blivit ifrågesatt av överläkare så många gånger så det går inte att räkna mer. Gång på gång fick min man bekräfta det jag hade sagt för att bli trodd och även då… Fortsätt läsa Att inte bli trodd
Tvångsvård…rätt eller fel?
LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård. Kan den rädda liv? Är tvång alltid fel? Var går gränsen för vad som är etiskt rätt? Jag har inte svaren på frågorna och jag kommer inte debattera för eller emot heller. Jag kan bara utgå från min egen resa, min egen upplevelse och hur tvångsvård har påverkat mig personligen.… Fortsätt läsa Tvångsvård…rätt eller fel?
Att bli hospitaliserad
De flesta åren mellan 2005-2015 var jag mer på psyk än hemma. Åren innan dess mådde jag redan mycket dåligt, gick i bildterapi men skötte det mestadels via öppenvården med bara några få inläggningar. Men från 05' hade mitt hem slutat att kännas som mitt hem, där var jag bara på besök. Psyk var mitt… Fortsätt läsa Att bli hospitaliserad
Jag nekades hjälp
Jag har blivit nekad vård på psyk så många gånger under åren att det är skrämmande. När jag mådde som sämst och frivilligt sökte upp psyk akut för jag visste att jag inte kunde stå emot att skada mig allvarligt och det var risk för mitt liv så blev jag nekad hjälp om och om… Fortsätt läsa Jag nekades hjälp
Våld, hot och straff mot självskadebeteende
Att skada sig själv. Jag tänker inte i detta inlägg gå in närmare på alla varför mer än att jag bl.a. ville dämpa inre smärta, ångest och inte kunde hantera mina känslor och minnen. Det börjar med det lilla och kan lätt eskalera till allt värre sätt tills det till slut inte finns många spärrar… Fortsätt läsa Våld, hot och straff mot självskadebeteende
Det där med psykiatriska diagnoser…
Att få en diagnos, hur viktigt är det? Jag har hört många säga att de känner lättnad när de får en diagnos, att de äntligen kan förstå vad som händer med dem. Jag är av en annan uppfattning. Innan jag fyllde 19 var jag en fullt frisk, välfungerande ung tjej med hela livet framför sig.… Fortsätt läsa Det där med psykiatriska diagnoser…
Att bli bältad
Många kanske tror att man måste vara aggressiv eller våldsam för att bli bältad. Så är inte fallet... 2010 var jag återigen inlagd på PIVA, psykiatrisk intensivvårds avdelning enligt lagen för psykiatrisk tvångsvård d.v.s. mot min vilja. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jag hade påbörjat min första trauma exponerings terapi hos en psykolog, den första… Fortsätt läsa Att bli bältad
Bakgrund
När jag var bara 19 år gjorde jag mitt första självmordsförsök. Jag utsattes för en stor trigger som utlöste en akut krisreaktion. Jag hade blivit utsatt för grova sexualla övergrepp i åratal av 3 män när jag var 5/6-12 år gammal. Min mor drabbades av en svår psykos när jag var 12 och nästan ett… Fortsätt läsa Bakgrund
Rösten inifrån 